krav

Helgen har varit väldigt mysig. Vi har åkt till landet och hälsat på ett par vänner, ätit gott och promenerat massor i skogen. Det blev en väldigt trött liten valp när vi kom hem.

Det magiska 16 veckors gränsen har passerat och tillsammans med den börjar saker och ting förändrats väldigt fort. Svante börjar bli stor och stark, men börjar även visa en egen vilja.
Det går så himla fort alltihop. Han håller på att byta tänder, 4 av dem har redan fått nya ersättare :)
Det finns massor att upptäcka när man är ute och ibland kan matte få vänta en stund så Svante hinner nosa klart innan han kommer på inkallning, ja så är det.  Men det är roligt! det är helt fantastiskt att se hur han växer och utvecklas. Att inte ställa höga krav på valpen, på sig själv ÄR svårt, för även om man inte gör det så nånstans där blir man(jag) hela tiden nojig över att inte missa något, kräva för mycket, för lite osv. En bekant har sagt nånting jag redan vet och har hört 1000 gånger men som fick mig att tänka om, han sa: "man ställe ringa krav på en valp". Gör man verkligen inte det? eller är det just själva ordet "krav" som är så laddat? Att vilja få sin valp ta kontakt och kanske komma på inkallning är ju ingenting jag skulle kalla för hårda krav. Däremot all form av  korrigering vid koppelgående till exempel kan jag tänka mig att kalla för orimliga krav när vi pratar valp på 4 månader.