Det där med att vara hundägare är väldigt svårt ibland. Ett otroligt känsligt ämne, precis som barn kan jag tänka mig. Oavsett vad man säger så måste man linda allt i bomull. Tror man lär sig med tiden att gallra all info utan att reta sig på det. Själv har jag väldigt svårt i vissa situationer, som när helt främmande människor på gatan kommer fram och kommenterar mig och min hund på ett otrevligt sätt, då kan jag be de att fara...sen skrattar jag oftast efteråt då deras åsikt har ingen betydelse som helst.
Man får ofta höra hur man ska uppfostra den lilla valpen till exempel. Hur mycket motion den ska få, hur man ska introducera olika miljöer, hur ofta och vilken mat den ska få, hur man lär in ett nej, att man är sen om man inte har redan varit på 3 olika kurser och "har ni inte börjat med spår än?!"...ja, listan är sjukt lång. Oftast säger man alla dessa saker i all väl mening...men det är vi själva som väljer hur vi ska tolka det. Att ha taggarna utåt hela tiden har aldrig fått mig att må bättre iaf.
Själv fick jag höra att jag har blivit lurad (vinkar till Cilla) hihi då Svante inte alls är en jaktgolden, då såna inte finns på riktigt - alla riktiga goldens är VITA (hehe), att han ser ut mer som en ful tax, att det inte är normalt att han fortfarande inte är rumsren (när han var 2,5 månad), att han kommer att hata alla barn i hela världen, fick jag höra av en man vars unge inte fick hälsa på honom när vi tränade passivitet på en tågstation...osv osv.
Och det är OKEY, folk får jätte gärna ha åsikter, och uttrycka de, gör det, för vad ska man annars prata om? om alla frågor, funderingar hade varit förbjudna? varför gå till olika klubbar, skriva en dagbok, eller blogg om man inte vet hur man möter kritik? eller inte ens kritik utan en annan åsikt helt enkelt, "jag gör så...hur gör du?" betyder inte varje gång "du är en idiot" man kan inte bara ta åt sig varje gång någon uttrycker sig "annorlunda" om vår älskade, världens vackraste, rumsrenaste underbarsate valpen/hunden? då kan man lika gärna strunta i att ha hund om man inte kan hantera en så enkel sak som att alla inte tycker som vi. Det hade varit jätte tråkigt ju! ;)
Detta enkla inlägg är mitt eget sätt att bearbeta de problemen jag själv stöter på och försöker bearbeta i min vardag.
Mina föräldrar hade en stövare som fortfarande glädjepinkade när han var 2,5 år, så länge vi kan lära våra oduglingar hålla tätt innan dess tror jag vi har vårat på det torra både du och jag ;)
SvaraRaderaHåller med dig helt. Tror det beror på att de flesta är så måna om att göra rätt med sin hund och att de råd man får ofta säger emot varandra. Så man försvarar gärna sitt eget sätt att göra saker, för att man är osäker och rädd att få kritik. Jag känner igen mig själv i det ibland och får påminna mig själv om att chilla :) folk får väl tycka vad de vill om mig och min hund, så länge jag vet att vi mår bra! Däremot kommer jag alltid bli förbannad på ohyfsade främmande som ska lägga näsan i blöt eller som blir sura för att deras hund/barn inte får hälsa på min hund - usch och fy för såna. Men som tur är finns det sköna människor också, som kan hälsa utan att behöva stirra hunden i ögonen eller ta på den direkt, och bara kommentera att man har en fin hund, fråga hur gammal den är och berätta lite om sin egen hund :) alltså såna som du, Maja
SvaraRaderaja, jag vet hur man hälsar på vovvar :P hihi
RaderaJag menade när vi träffades första gången och jag hade valpisen med :D
RaderaI knoooooww :P
Radera- Man får nog stå ut med en helt del konstiga kommentarer när man har hund. Jag har en gång haft en annan uppfödare dragit slutsatsen att min hund nog kommer från en dålig kull... anledningen? För att uppfödaren inte hade behållt någon själv.... ja.... ;)
SvaraRaderaja, det är det jag menar, man får inte vara för känslig, haha kul resonemang :P
Radera